Ursh! När jag var ute och red idag med Hrifla så fick jag för mig att klättra lite med henne i skogen.. i en, för mig okänd, skog. Det slutade med att jag red in hrifla rakt i ett kärr, som var djupt upp till mina vrister.. hon doppade hela benen och lite av magen i den där hemska sörjan och kunde knappt ta sig loss.. De regnar här i Uppsala, så all mark var lite blöt... jag trodde de var vanlig åkermark! Fy vad jag var rädd, dedär tio sekundrarna kändes som 5 minuter.. men min starka fina häst lyckades ta sig upp med alla benen och ryttaren i behåll tillslut! :D Matte är väldigt stolt och glad över min häst idag.. Är väldigt förvånad över att jag inte panikade.. Det enda jag gjorde var att säga typ lugna saker som "braaa gumman kom igen nu tar vi oss upp härifrån" iställer för att skrika och gråta..
Idag var turen på min sida, och tack gode gud för det! Hade inte velat se min häst drunkna, inte för att jag tror att de var tillräckligt djupt men.. efter ett par minuter tror jag inte hon skulle orka slita mer.

Jaja!
Är hemma nu och tjockar i mig pasta med ädelost-sås och cola.. mumma!
har lite ångest över tyskan.. ska sätta igång med den strax och hoppas att de är okej att jag skickar in den 3 timmar försent.. Så de är väl det som min kväll kommer gå åt till!
Ha de bra!